Avslut och nystart
Var sak har sin tid.
Idag avslutade jag definitivt mitt uppdrag som landstingspolitiker i Östergötland. Pärmar är tömda eller hemburna, massor med gamla over-head bilder hamnade i återvinningen, en del datafiler som jag ännu inte kunde skiljas från är lagrade på ett USB-minne och mitt inpasseringskort till Landstinghuset är återlämnat. Vill jag komma in i huset måste jag framöver vara inbjuden och finnas föranmäld så att personalen i receptionen kan släppa in mig. Det är en underlig känsla att släppa taget om landstingspolitiken efter tolv år men jag kan se tillbaka på en i huvudsak spännande och rolig tid. Jag är nöjd med att ha deltagit i många utvecklande processer och att jag satt några tydliga gröna avtryck under min tid som gruppledare.
Barn-och ungdomsuppdraget har jag varit med att starta som vice ordförande i landstingets Hälsosamverkansberedning under hösten. Det hade varit spännande att få delta i den fortsatta processen men den kommer att ta fart först 2011. Tanken är att politiker i landstinget och länets tretton kommuner gemensamt ska komma fram till hur samhället ska ge bättre förutsättningar för barn och unga i Östergötland att få en bra uppväxt. Samverkan ska ske där det innebär ett mervärde för barnen men i övrigt har förstås kommunerna och landstinget också sina helt egna uppgifter att sköta.
Många barn säger att de mår bra både fysiskt och psykiskt men alltför många uppger samtidigt att de är nedstämda och oroliga. Det är viktigt att tänka hälsofrämjande och se vilka insatser som ska riktas brett till alla barn och samtidigt ha beredskap för anpassade insatser till de barn som är i riskzon för psykisk ohälsa. Jag har tidigare skrivit om SKL:s satsning på modellområden, där Norrköping är en av de deltagande kommunerna. Detta arbete ska tas tillvara och spridas. Kanske kan Västerbottens läns landstings hälsosatsning Salut också ge inspiration barn- och ungdomsuppdraget i Östergötland.
Jag kommer att följa processen på distans samtidigt som jag går in i mina nya politiska uppdrag i Linköpings kommun. Det blir en nystart för mig att återigen vara fritidspolitiker och nu i ett politikområde som jag tidigare inte ägnat mig åt. Jag ser fram emot att vara ledamot i Omsorgsnämnden och hoppas jag kan dra nytta av min landstingserfarenhet. Samverkan och ett hälsofrämjande förhållningssätt behövs inom många områden.
Det här inlägget postades under Barn, landstinget i Östergötland, Linköping, psykisk ohälsa.
Tack Agneta för dina år som landstingskollega och lycka till i det nya uppdraget.
Tack själv – det var under din tid som landstingspolitiker i Sörmland som vi lärde känna varandra. Vi får se om jag kan hjälpa dig med folkhälsonätverket även fast jag byter politisk arena från landstinget till Linköpings kommun. Jag är övertygad om att du kommer att fortsätta driva folkhälsofrågor i riksdagen med samma energi som tidigare.
Det lyser av kunskap och engagemang genom dina ord – Tack för allt du gjort! Tack för trevlig läsning. En mamma är jag som kämpat för våra barn och äntligen fått hjälp genom den fina verksamhet Familjehus i Motala är – personalen visar den största omtänksamhet och sätter verkligen barnen i fokus.
Bemötandet är så viktigt. Barn med koncentrations svårigheter kan trötta en familj och det är lite märkligt att det fortfarande i folkmun anses vara en förälders ansvar totalt, att familjen ska fungera i harmoni. Att visar ett barn på oro gör har föräldern sämre förmåga att vara just mamma eller pappa…
Hur är det då när vi föräldrar kämpar livet ur oss för att förstå vad som felar våra barn?
Varför det är som det är i just vår familj – lyckligt lottade att få ha allt – utom harmoni.
Att nu med allt kämpande och slit äntligen få till oss den info vi sökt så länge. Lägga all sorg och hård kritik av oss som människor och föräldrar som misslyckade, då själva grundproblemet visade sej leda fram till området neuropsykiatri.
Att äntligen – pga Familjehus Motala – få ett värde med respekt som förälder – att vi duger – att oro kommit som sekundärt problem av en diagnostik som ADHD/ADD.
Jag förstår att det är ju bara 30 år sedan högskolans utbildningar tog fart när det kommer till spec utbildningar – men när vi nu förstår att kunskapen finns – det är bara det att hitta den – ja det är just det som varit problemet!
Hur många letar på fel spår som vi gjort? Hjälpen fanns bakom dörren – men vi var så fullt upptagna att leta fel på oss föräldrar – vi förstod inte att våra barn har handikappad pga all den kritik som hårt riktats emot oss – nu får våra barn hjälp – vi är en familj som hittar ordet av harmonis verkliga betydelse –
Vi vågar tro på framtiden igen – för förståelse och kunskap ger att vi kommer klara lösa det som stressar våra barn i framtiden.
Jag önskar hjälpa andra nu med av erfarenhet vi fått genom det vi gått igenom under flera år!.
Kanske kunna på något sätt berätta för andra i samhället hur bra Familjehusen är – jag önskar dela med mej till andra som kämpar på det vis vi gjort – av information om att det kan vara både barn kontra – likväl föräldra problem som kan skapa konflikter i även de familjer med sk bästa förutsättningar.
Kanske kan vi då hjälpa någon annan att bevara sitt självförtroende som mamma eller pappa och komma till det viktigaste av allt – att ge våra barn stöd och den adekvata hjälp som nu finns – så många är duktiga – det är bara så svårt att hitta er!
Hur kan vi som vanliga invånare i vår stad påverka till förbättringar genom att dela med oss vår goda ergarenheter, av bemötandet och de höga kunskaper som Familjehusen besitter?
När du slutat ditt uppdrag vem kan vi då söka för att berätta att vi i alla fall kan finnas till hands om vi kan hjälpa till på något vis ?
Vänliga hälsningar från en mamma som äntligen fått ro att vara mamma på det vis som alla kallar ”normalt”. Med stort Tack till dej som gjort så mycket som idag givit oss framtidstro tillbaka.